Spanjorerna har ett talesätt som lyder "El que no corre vuela". Ordagrannt betyder det "Den som inte springer h*n flyger" men den bildliga betydelsen är att den som inte är fräck är ännu fräckare. Aldrig har det talesättet känts mer aktuellt än nu.
Media över hela världen är upptagna med den katastrofala ekonomiska situationen i Spanien pågår det något avgörande i marginalen. Medan den spanska nationen är svagare och sårbarare än vad den har varit på sjuttiofem år passar den katalanska regionens ordförande Artur Mas och hans brokiga följe av katalanska nationalister på att ta det avgörande steget ut ur den spanska federala staten. Mas har utlyst nyval i november och har uttalat en ambition att utlysa en folkomröstning om oberoende efter det. Man får ju smida medan järnet är varmt...
Men señor (eller hur nu katalanerna stavar det) har gjort sig blind för en faktor: de väpnade styrkorna. Redan har en förening för pensionerade militärer helt korrekt hävdat att Mas borde åtalas för högförräderi. Vad aktiva militärer tycker och tänker håller de för sig själva men man behöver inte vara något geni för att räkna ut vad någon som svurit att offra sitt liv för den spanska nationen om det krävs tycker om en person som vill slita den samma i stycken. Man får inte glömma att Franco var i första hand spanjor men i andra hand militär och hans arv lever i allra högsta grad kvar. Som grädden på moset finns Guardia Civil och "la benemerita" är ofta militanta nationalister.
Jag har i flera år, med stöd av flera spanjorer, sagt att inbördeskriget kommer att återvända till Spanien. Skulle katalanerna göra allvar i sina hot att utropa oberoende är det bäst att de är beredda att backa upp den strävan med vapenmakt. Den spanska armén är kanske inte berömd för sina kapacitet men det finns många män som bär vapen i tjänsten i Spanien och jag vågar påstå att en majoritet av dessa skulle utan tvekan vända dessa mot de som vill splittra nationen.
Hoppas på det bästa men förbered dig på det värsta.
söndag 30 september 2012
tisdag 18 september 2012
Tröst
Jag har fört svansen relativt högt angående QE3 och fick äta upp mina ord när jag hade så otroligt fel... Tacksamt nog är jag inte ensam om att ha haft fel: Mike Krieger, en av de i mitt tycke intressantaste internetkrigarna, hade tydligen också fel.
Jag antar att jag får ansluta mig till Church of St. Jim och börja lyssna på vad som mer och mer verkar vara någon med en välputsad kristallkula eller mycket bra kontakter. Läste i morse en intressant artikel där han hävdar att kineserna nu måste ge sig in i leken. Sänkta reservkrav ser han som det troligaste, något han väntar sig inom en månad. Jag orkar inte leta upp när under 2011 det var kineserna sänkte reservkraven sist men jag minns det så väl då jag låg kort mot index. Den eftermiddagen fick vi årets spik uppåt.
Vi får se hur det blir men det är uppenbart att centralbankerna är desperata. Fiat-valutorna dör så sakteliga och därför sätter man in alla insatser man har. Notera att vi befinner oss på helt okänt territorium nu. Ingen vet var vi är eller vart vi är på väg. Det går inte att säga varken det ena eller det andra. Nja, ädelmetaller står sig som investeringsstrategi.
Men i övrigt? Ingen vet. Prepare accordingly.
Jag antar att jag får ansluta mig till Church of St. Jim och börja lyssna på vad som mer och mer verkar vara någon med en välputsad kristallkula eller mycket bra kontakter. Läste i morse en intressant artikel där han hävdar att kineserna nu måste ge sig in i leken. Sänkta reservkrav ser han som det troligaste, något han väntar sig inom en månad. Jag orkar inte leta upp när under 2011 det var kineserna sänkte reservkraven sist men jag minns det så väl då jag låg kort mot index. Den eftermiddagen fick vi årets spik uppåt.
Vi får se hur det blir men det är uppenbart att centralbankerna är desperata. Fiat-valutorna dör så sakteliga och därför sätter man in alla insatser man har. Notera att vi befinner oss på helt okänt territorium nu. Ingen vet var vi är eller vart vi är på väg. Det går inte att säga varken det ena eller det andra. Nja, ädelmetaller står sig som investeringsstrategi.
Men i övrigt? Ingen vet. Prepare accordingly.
torsdag 13 september 2012
Jag hade fel
Så enkelt är det: jag hade helt fel i min bedömning av Bernankes agerande. För mig är det helt obegripligt, inte ur monetär synvinkel, utan det är obegripligt ur en professionell synvinkel. Bernanke har precis gjort sig själv arbetslös om Romney vinner valet, något han antagligen gör. Naturligtvis rusar ädelmetallerna och uppvisar ett mönster gör att man vill köra ner hela skärmen i halsen på de som påstår att marknaden är för fri och oreglerad. Marknaden är centralbankernas leksak.
Min stolthet såras naturligtvis något alldeles oerhört av att ha haft så otroligt fel. Ekonomin med, då jag har ett ganska saftigt vad på att det inte skulle bli några stödköp. Tacksamt nog har en större position i fysiska ädelmetaller som hedgar mot dumheter från centralbankirer.
Nä, nu ska jag gå och slicka mina sår. God kväll!
Min stolthet såras naturligtvis något alldeles oerhört av att ha haft så otroligt fel. Ekonomin med, då jag har ett ganska saftigt vad på att det inte skulle bli några stödköp. Tacksamt nog har en större position i fysiska ädelmetaller som hedgar mot dumheter från centralbankirer.
Nä, nu ska jag gå och slicka mina sår. God kväll!
tisdag 11 september 2012
Kaninen ur hatten
Dave1bs tog upp mitt förra inlägg på sin blogg. Dave verkar vara en av de få i bloggosfären som inte är 100 % eller 99 % övertygad om QE under innevarande år. Jag gjorde ett par försök att kommentera men Blogger var inte min vän. Synd, för en av sakerna jag skrev dök upp i just hans blogg idag: kaninen ur hatten.
Han citerar en artikel från Business Insider av Bruce Krasting, som är en av de bästa skribenterna när han skriver på ZeroHedge. Artikeln heter "Bernanke And Hilsenrath Are Hinting At A New Secret Weapon" och det är min enda brasklapp angående mötet på torsdagen. Det blir inga obligationsköp men Bernanke kan mycket väl ha en kanin att dra ur hatten. Kommer det något konkret blir det något oväntat och gärna okonventionellt. Bernanke älskar okonventionella metoder. Det förfarandet skulle ha flera fördelar. Dels väntar inte marknaden det utan överraskningseffekten förstärker den sökta effekten. Det behöver alltså inte vara en fungerande åtgärd, det räcker att marknaden tror det. När det väl går upp för alla att kaninen Bernanke drog upp var uppstoppad så är presidentvalet förbi och Federal Reserve har mycket större handlingsfrihet. Men den viktigaste aspekten kan mycket väl vara att Bernanke måste gå en svår balansgång mellan handlingkraft och kritiserade åtgärder. QE är politiskt omöjligt men att bara sitta på händerna går inte heller. Så då får Bernanke hitta en medelväg. Ett alternativ skulle kunna vara det Krasting skriver: att sänka räntan som den amerikanska centralbanken betalar till bankerna för kort, över natten, inlåning. Det skulle tvinga bankerna att göra något annat med pengarna, till exempel öka utlåningen.
Men vi vet inget än. Vad vi vet är att marknaden förmodligen har prisat in åtminstone 600 miljarder i stimulanser så hur de än gör lär björnarna käka upp samtliga tillgångsklasser. För att leva som jag lär ska jag inte bara ursäkta mig blå på fredag om jag har fel i mina antagande. Nej, jag tänkte gå längre än så. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska blanka men något blir det och med hyfsad hävstång. Putting my money where my mouth is som jänkarna säger. Återkommer i morgon med vad det blir men antagligen väljer jag en Minishort med guld som underliggande.
Han citerar en artikel från Business Insider av Bruce Krasting, som är en av de bästa skribenterna när han skriver på ZeroHedge. Artikeln heter "Bernanke And Hilsenrath Are Hinting At A New Secret Weapon" och det är min enda brasklapp angående mötet på torsdagen. Det blir inga obligationsköp men Bernanke kan mycket väl ha en kanin att dra ur hatten. Kommer det något konkret blir det något oväntat och gärna okonventionellt. Bernanke älskar okonventionella metoder. Det förfarandet skulle ha flera fördelar. Dels väntar inte marknaden det utan överraskningseffekten förstärker den sökta effekten. Det behöver alltså inte vara en fungerande åtgärd, det räcker att marknaden tror det. När det väl går upp för alla att kaninen Bernanke drog upp var uppstoppad så är presidentvalet förbi och Federal Reserve har mycket större handlingsfrihet. Men den viktigaste aspekten kan mycket väl vara att Bernanke måste gå en svår balansgång mellan handlingkraft och kritiserade åtgärder. QE är politiskt omöjligt men att bara sitta på händerna går inte heller. Så då får Bernanke hitta en medelväg. Ett alternativ skulle kunna vara det Krasting skriver: att sänka räntan som den amerikanska centralbanken betalar till bankerna för kort, över natten, inlåning. Det skulle tvinga bankerna att göra något annat med pengarna, till exempel öka utlåningen.
Men vi vet inget än. Vad vi vet är att marknaden förmodligen har prisat in åtminstone 600 miljarder i stimulanser så hur de än gör lär björnarna käka upp samtliga tillgångsklasser. För att leva som jag lär ska jag inte bara ursäkta mig blå på fredag om jag har fel i mina antagande. Nej, jag tänkte gå längre än så. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska blanka men något blir det och med hyfsad hävstång. Putting my money where my mouth is som jänkarna säger. Återkommer i morgon med vad det blir men antagligen väljer jag en Minishort med guld som underliggande.
söndag 9 september 2012
Normalcy bias-QE kommer...nästa gång
Jag har inte sett en enda QE-ivrare visa minsta lilla ödmjukhet inför den totala frånvaron av konkreta löften om lättnader i Ben Bernankes Jackson Hole-tal. Istället så hoppas man...förlåt, är man övertygad om att det kommer lättnader i samband med amerikanska centralbankens Federal Open Market Committee-möte den 13:e september.
Man har Jim Rickards och Bill Gross ord i ryggen och man är fullständigt övertygade om saken. Att ECB sjösatt Operation European Twist eller att BoE har fortsatt med sitt QE-program ändrar inte deras inställning. Inte bara är man 100 % övertygade, man vet till och med att Federal Reserve ska ändra strategi från statsobligationer till MBS:er, mortgage backed securities, eller bostadsobligationer på svenska. Den övertygelsen härstammar från Gross själv som genom sin sitt bolag PIMCO tydligen har intagit en ganska omfattande position i sådana värdepapper. Att han bara snackar sin bok när går ut offentligt pratar om vad "the Fed" kommer att göra är inget man tar hänsyn till. Naturligtvis hade han helst sett att centralbanken satsade helhjärtat på bostadsobligationer men i brist på det så duger det nog fint om de tusentals investerare som dyrkar marken han går på kastar sina pengar efter dem. Tio procent är sämre än femtio men kan man tjäna miljoner på att vara med på Bloomberg TV tre gånger fem minuter är det inte illa pinkat. Orkar inte leta upp något diagram som stödjer min tes men skulle tipp på att värdet på amerikanska bostadsobligationer har ökat markant sedan "the bond king" Gross började gå ut i media och sprida sin övertygelse om att Bernanke ska börja köpa dem för nytryckta pengar.
Vad jag undrar, och även där kan man säkert hitta en källa på nätet, är varför han och så många andra tror att MBS:er är bubblan som ska blåsas upp. Anekdotiska bevis, alltså amerikaner som jag har talat med, pekar på att just fastighetslån är surrealistiskt billiga i USA. Du kan på fullt allvar låna under 3% om du har "good credit" och en fastighet. Man skulle ju kunna tro att det är just "good credit" som är den springande punkten men oavsett om Bernanke lyckas sänka bostadsräntorna under noll så hjälper ju inte det att få igång ännu en sub-primebubbla. Vill inte bankerna låna ut till icke-kreditvärdiga eller överbelånade så vill de inte.
Så nu ska jag vara så där bombsäker som QE-ivrarna och jag anser nog att jag har mer på fötterna än vad de har: det blir inget QE den 13:e. Hur det blir med mötet som FOMC har i december låter jag vara osagt, dit är det långt och mycket kan och kommer att hända. Framför allt är det där besvärliga presidentvalet överstökat. Jag är dock inte en sämre människa än att jag kan utlova en omfattande ursäkt, komplett med krypande i smutsen, om jag har fel. Kan inte lova att äta upp någon huvudbonad då jag inte äger en enda men den som läser detta kan gärna komma med förslag på botgöring. Jag ska ta alla förslag under övervägande.
Jag undrar dock om alla som är så säkra om motsatsen kommer att uppvisa någon ödmjukhet. Förmodligen inte utan man lovar att det kommer stimulanser vid nästa möte, nästa tal eller nästa rapport. "Kicking the can" kallar man det när makthavare skjuter problemen framför sig. Att man gör samma sak själv verkar man inte ha någon insikt om.
Man har Jim Rickards och Bill Gross ord i ryggen och man är fullständigt övertygade om saken. Att ECB sjösatt Operation European Twist eller att BoE har fortsatt med sitt QE-program ändrar inte deras inställning. Inte bara är man 100 % övertygade, man vet till och med att Federal Reserve ska ändra strategi från statsobligationer till MBS:er, mortgage backed securities, eller bostadsobligationer på svenska. Den övertygelsen härstammar från Gross själv som genom sin sitt bolag PIMCO tydligen har intagit en ganska omfattande position i sådana värdepapper. Att han bara snackar sin bok när går ut offentligt pratar om vad "the Fed" kommer att göra är inget man tar hänsyn till. Naturligtvis hade han helst sett att centralbanken satsade helhjärtat på bostadsobligationer men i brist på det så duger det nog fint om de tusentals investerare som dyrkar marken han går på kastar sina pengar efter dem. Tio procent är sämre än femtio men kan man tjäna miljoner på att vara med på Bloomberg TV tre gånger fem minuter är det inte illa pinkat. Orkar inte leta upp något diagram som stödjer min tes men skulle tipp på att värdet på amerikanska bostadsobligationer har ökat markant sedan "the bond king" Gross började gå ut i media och sprida sin övertygelse om att Bernanke ska börja köpa dem för nytryckta pengar.
Vad jag undrar, och även där kan man säkert hitta en källa på nätet, är varför han och så många andra tror att MBS:er är bubblan som ska blåsas upp. Anekdotiska bevis, alltså amerikaner som jag har talat med, pekar på att just fastighetslån är surrealistiskt billiga i USA. Du kan på fullt allvar låna under 3% om du har "good credit" och en fastighet. Man skulle ju kunna tro att det är just "good credit" som är den springande punkten men oavsett om Bernanke lyckas sänka bostadsräntorna under noll så hjälper ju inte det att få igång ännu en sub-primebubbla. Vill inte bankerna låna ut till icke-kreditvärdiga eller överbelånade så vill de inte.
Så nu ska jag vara så där bombsäker som QE-ivrarna och jag anser nog att jag har mer på fötterna än vad de har: det blir inget QE den 13:e. Hur det blir med mötet som FOMC har i december låter jag vara osagt, dit är det långt och mycket kan och kommer att hända. Framför allt är det där besvärliga presidentvalet överstökat. Jag är dock inte en sämre människa än att jag kan utlova en omfattande ursäkt, komplett med krypande i smutsen, om jag har fel. Kan inte lova att äta upp någon huvudbonad då jag inte äger en enda men den som läser detta kan gärna komma med förslag på botgöring. Jag ska ta alla förslag under övervägande.
Jag undrar dock om alla som är så säkra om motsatsen kommer att uppvisa någon ödmjukhet. Förmodligen inte utan man lovar att det kommer stimulanser vid nästa möte, nästa tal eller nästa rapport. "Kicking the can" kallar man det när makthavare skjuter problemen framför sig. Att man gör samma sak själv verkar man inte ha någon insikt om.
tisdag 4 september 2012
Spanien-Sista ronden?
Stackars Mariano Rajoy, Spaniens premiärminister. Han har fått backa på samtliga sina vallöften och tvingats införa ett av Europas hårdaste åtstramningspaket. Som om inte det räckte så har allt som kunde gå fel gått fel. Bankernas situation är sämre än väntat, arbetslösheten fortsätter att stiga och kapitalflykten har lagt i en mycket hög växel. Det massiva uttaget av pengar ur spanska banker, med krisande Bankia i täten, har lett till att bankerna inte längre kan vara solidariska med staten och köpa statspapper för att hålla ner räntan. Nej, nu säljer man istället i syfte att ta in kapital i takt med att spanorerna drar öronen åt sig och överger bankboken som sparform. Madrassen kan i alla fall inte gå i konkurs.
Åtstramningspaketet är en intressant historia då det uppvisar ett starkt avståndstagande från skolboks-keynesianism, till exempel så har man höjt momsen på nästan allt. Att blöjor och skolböcker gick från 8% till 21% moms är något som oppositionen utnyttjat flitigt och faktum är att de har en poäng. Hur många småföretagare som kommer sälla sig till den stora massan arbetslösa vet inte än men det är rimligt att anta att de kommer att bli många. Konsumtion av tjänster är generellt något av en lyx och bland de första saker man drar in på om privatekonomin kärvar. När regeringen i ett sådant här prekärt läge göra dessa ganska mycket dyrare är att binda ris till egen rygg. Det är väl inte helt osannolikt att den svarta delen av ekonomin får en skjuts av det heller. Man har dock behållit momssatserna för nybyggda hus, förmodligen ett desperat försök att hjälpa bankerna att bli av min sina enorma innehav av osålda bostäder. För befintliga fastighetsägare har taxeringsvärdena dock höjts, i vissa fall med 100%.
Att man samtidigt som momshöjningen träder i kraft är tvungna att ge Bankia ett förskott på räddningspaketet' kan inte ha inte ha förbättrat Rajoys chanser till återval. Det måste svida hos de föräldrar som betalat 13% mer för barnens böcker inför skolstarten att samtidigt behöva läsa i pressen att Bankia fått 4,5 miljarder euro. Inte för att regeringen hade mycket till val, andelen "dåliga lån" i banken är över 10% och spararna tömmer sina konton. Det var bara att ta skeden i vacker mun och pytsa ut pengarna. Men som om inte det räckte så kommer de autonoma regionerna en efter en och tigger om stöd: Valencia, Murcia, Katalonien och nu Andalusien. Undra hur långt tid det tar innan resterande 13 regioner kommer med samma begäran? Eller har de kanske insett att man är sent ute och att det helt enkelt inte går att rädda alla regioner, nästan hela banksystemet och staten själv. Den som tigger först, tigger bäst.
Ja, han har det inte lätt, Rajoy, men det stannar inte där. Både Galicien och Baskien ska ha regionalval i höst och att det sittande regeringspartiet Partido Popular kommer få det svårt att charma väljarna är nog ingen avlägsen gissning. Frågan är om det är någon som helst betydelse. Spanien kommer gå Greklands väg under vintern och vem som har folkets stöd är av mindre betydelse.
Att man inte redan är där är nog bara ett resultat av spansk stolthet: man vill inte be om den hjälp som man behöver men som kommer att förvandla Spanien till Bryssels vasall-stat.
Åtstramningspaketet är en intressant historia då det uppvisar ett starkt avståndstagande från skolboks-keynesianism, till exempel så har man höjt momsen på nästan allt. Att blöjor och skolböcker gick från 8% till 21% moms är något som oppositionen utnyttjat flitigt och faktum är att de har en poäng. Hur många småföretagare som kommer sälla sig till den stora massan arbetslösa vet inte än men det är rimligt att anta att de kommer att bli många. Konsumtion av tjänster är generellt något av en lyx och bland de första saker man drar in på om privatekonomin kärvar. När regeringen i ett sådant här prekärt läge göra dessa ganska mycket dyrare är att binda ris till egen rygg. Det är väl inte helt osannolikt att den svarta delen av ekonomin får en skjuts av det heller. Man har dock behållit momssatserna för nybyggda hus, förmodligen ett desperat försök att hjälpa bankerna att bli av min sina enorma innehav av osålda bostäder. För befintliga fastighetsägare har taxeringsvärdena dock höjts, i vissa fall med 100%.
Att man samtidigt som momshöjningen träder i kraft är tvungna att ge Bankia ett förskott på räddningspaketet' kan inte ha inte ha förbättrat Rajoys chanser till återval. Det måste svida hos de föräldrar som betalat 13% mer för barnens böcker inför skolstarten att samtidigt behöva läsa i pressen att Bankia fått 4,5 miljarder euro. Inte för att regeringen hade mycket till val, andelen "dåliga lån" i banken är över 10% och spararna tömmer sina konton. Det var bara att ta skeden i vacker mun och pytsa ut pengarna. Men som om inte det räckte så kommer de autonoma regionerna en efter en och tigger om stöd: Valencia, Murcia, Katalonien och nu Andalusien. Undra hur långt tid det tar innan resterande 13 regioner kommer med samma begäran? Eller har de kanske insett att man är sent ute och att det helt enkelt inte går att rädda alla regioner, nästan hela banksystemet och staten själv. Den som tigger först, tigger bäst.
Ja, han har det inte lätt, Rajoy, men det stannar inte där. Både Galicien och Baskien ska ha regionalval i höst och att det sittande regeringspartiet Partido Popular kommer få det svårt att charma väljarna är nog ingen avlägsen gissning. Frågan är om det är någon som helst betydelse. Spanien kommer gå Greklands väg under vintern och vem som har folkets stöd är av mindre betydelse.
Att man inte redan är där är nog bara ett resultat av spansk stolthet: man vill inte be om den hjälp som man behöver men som kommer att förvandla Spanien till Bryssels vasall-stat.
fredag 31 augusti 2012
Jackson Hole-Mer av samma
Det har knappt gjort annat på flera veckor än tjattrats om Ben Bernankes tal i Jackson Hole, Wyoming i finanspressen. Mer stimulanser eller ej, kommer han med någon nyhet, blir det mer stödköp...teorierna har varit många.
Jag ska klargöra min ståndpunkt så det är ur vägen: det blir ingen "large scale asset purchases" även känt som "quantitative easing" eller QE under 2012. Kanske borde jag sagt det på bloggen innan då Jackson Hole ansågs som ett av de troligare tillfällena. Anledningen till detta är att människor vill se mönster och det var just vid samma tal 2010 som QE2 blev offentliggjort. Jag har förvisso framför den ståndpunkten i olika kommentarsfält länge, med varierande framgång. Vissa har varit så fast i sin övertygelse att man helt enkelt slutat publicera mina kommentarer. Det svider att ha fel... Nu är det Federal Open Market Committee, FOMC, som QE-ivrarna sätter sin tilltro till. Ledsen men det blir inga stödköp därifrån heller. Vinterns möte, som äger rum efter det amerikanska presidentvalet, kanske vågar sig på det, det låter jag vara osagt.
Hur kan det komma sig att folk så blint litar på gurus som Jim Rickards i sådana här frågor då? Ja, en anledning är naturligtvis att de ofta har rätt. Men de har långt ifrån alltid rätt men det kan vara skönt att slippa tänka själv och köpa ett paket från någon som man litar på, på goda grunder eller ej. Medan jag skriver glöder mitt Twitter-flöde av erkända profiler i finansvärlden som vägrar att inse att det inte blev QE3. Jag nämner inga namn men vi pratar legender i branschen. Man kan helt inte acceptera att man hade fel utan det kommer nya program snart. Bara vänta liiiite till.
En annan anledning till att folk förväntar sig stimulansprogram, till och med efter att de skulle kommit men inte kom, är "normalcy bias". Stimulanser har blivit normaltillståndet och det förväntar man sig ska fortgå. Efter QE1 kom QE2 så varför inte QE3? För att det är politiskt omöjligt.
Bernanke vet att han går balansgång på en mycket slak lina. Sommarens torka har gett de tidigare stödmiljarderna någonstans att ta vägen: mat. Matpriserna steg med tio procent i juli enligt Världsbanken. Oroligheterna i Mellanöstern har lett till höga oljepriser trots deflationstrycket i världen. Hur skulle han med hedern i behåll kunna trycka mer pengar? Den arabiska våren utlöstes av höga matpriser och de negativa effekterna av spekulationsekonomin. Det är inget man vill se en repris av.
Vem vet vilka trogna diktatorer som ryker då?
Jag ska klargöra min ståndpunkt så det är ur vägen: det blir ingen "large scale asset purchases" även känt som "quantitative easing" eller QE under 2012. Kanske borde jag sagt det på bloggen innan då Jackson Hole ansågs som ett av de troligare tillfällena. Anledningen till detta är att människor vill se mönster och det var just vid samma tal 2010 som QE2 blev offentliggjort. Jag har förvisso framför den ståndpunkten i olika kommentarsfält länge, med varierande framgång. Vissa har varit så fast i sin övertygelse att man helt enkelt slutat publicera mina kommentarer. Det svider att ha fel... Nu är det Federal Open Market Committee, FOMC, som QE-ivrarna sätter sin tilltro till. Ledsen men det blir inga stödköp därifrån heller. Vinterns möte, som äger rum efter det amerikanska presidentvalet, kanske vågar sig på det, det låter jag vara osagt.
Hur kan det komma sig att folk så blint litar på gurus som Jim Rickards i sådana här frågor då? Ja, en anledning är naturligtvis att de ofta har rätt. Men de har långt ifrån alltid rätt men det kan vara skönt att slippa tänka själv och köpa ett paket från någon som man litar på, på goda grunder eller ej. Medan jag skriver glöder mitt Twitter-flöde av erkända profiler i finansvärlden som vägrar att inse att det inte blev QE3. Jag nämner inga namn men vi pratar legender i branschen. Man kan helt inte acceptera att man hade fel utan det kommer nya program snart. Bara vänta liiiite till.
En annan anledning till att folk förväntar sig stimulansprogram, till och med efter att de skulle kommit men inte kom, är "normalcy bias". Stimulanser har blivit normaltillståndet och det förväntar man sig ska fortgå. Efter QE1 kom QE2 så varför inte QE3? För att det är politiskt omöjligt.
Bernanke vet att han går balansgång på en mycket slak lina. Sommarens torka har gett de tidigare stödmiljarderna någonstans att ta vägen: mat. Matpriserna steg med tio procent i juli enligt Världsbanken. Oroligheterna i Mellanöstern har lett till höga oljepriser trots deflationstrycket i världen. Hur skulle han med hedern i behåll kunna trycka mer pengar? Den arabiska våren utlöstes av höga matpriser och de negativa effekterna av spekulationsekonomin. Det är inget man vill se en repris av.
Vem vet vilka trogna diktatorer som ryker då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)