fredag 20 juli 2012

Det är bara en fråga om tid för Spanien

Som många bedömare hävdade så var den spanska bankräddningen ett fåfängt slag i luften. Idag kom den autonoma regionen Valencia och bad om att bli räddad av Madrid, något man kan fundera på hur det ska gå till. Katalonien kämpar med näbbar och klor för att undvika samma öde, något man kan förstå med tanke på den nationalistiska stoltheten som råder där.

Det kom dock ytterligare en störtflod av dåliga nyheter, allt ifrån officiella uttalanden om att den spanska recessionen förmodligen kommer att räcka till 2014 till rekordet i "prima de riesgo", skillnaden mellan den spanska tioårsräntan och den tyska. Förvisso rör sig den spanska räntan i vad som kallas "bailout territory" men skillnaden består inte så lite av att den tyska räntan då och då har lyckats handlas ner till negativa siffror. Oavsett så kan inte Spanien finansiera sin statsapparat till dagens räntor. Att euroländernas finansministrar idag gav sitt väntade ja till räddningspaketet till bankerna skänkte klen tröst till placerarna som straffade Spanien hårt, både på obligations-och aktiemarknaden. Givetvis är det krigsrubriker i Spanien, med La Vanguardia som den mest klarsynta: "Spanien, med siffror för ett totalt räddningspaket"


Frågan är vad man ska göra åt saken. Spanien är som bekant "too big to fail, too big to bail". En lösning, kanske den enda, är att man applicerar keynesiansk chockterapi och utnyttjar tillfället för att sjösätta massiv europeisk QE, QEuro. ECB har redan stödköpt PIIGS-obligationer på andrahandsmarknaden och jag kan tänka mig att Monti, Goldman-Sachs man i EU, tycker det är en bra idé. Det skulle sätta press på räntorna som snabbt skulle sjunka och det har även sekundära effekter i och med att pengarna som bankerna tjänar måste ta vägen någonstans. Risken är så klart att finansmarknaderna inte är på långa vägar så riskvilliga som när Bernanke genomförde sina obligationsköp i QE1, QE2 och Operation Twist. Dessa fick såväl aktiemarknaden som råvarumarknaderna att explodera. Frågan är om inte QEuro skulle sänka tyska, amerikanska och schweiziska räntor. Ja, även svenska räntor skulle förmodligen pressas när det samlade placerarkollektivet letar efter säkerhet. Eller så blir det inte så utan effekten blir den samma som för de amerikanska programmen, en tjurmarknad i allt som går att köpa.

Men frågan är om det inte är en temporär åtgärd som inte lindrar plågan. USA har idag rekordlåga räntor med förhållandevis välmående banker och en aktiemarknad som i alla fall inte är en katastrof. Kommer Spanien att må lika bra efteråt om ECB beslutar sig för att stödköpa obligationer i stor skala? Kan ens ECB svälla sin balansräkning och riskera massiv inflation och tillgångsbubblor länge nog för Spanien att komma ut på andra sidan? Det är givetvis helt hypotetiska resonemang men det hörs allt mer högljuda krav på ECB att göra något. Någon måste göra något oavsett för räntor på 7,27% är inte hållbara. Dessutom lär de inte stanna där och ner har jag svårt att se att det skulle gå i någon större utsträckning.

Vi lär ju bli varse så småningom. Frågan är om Rajoys regering överlever och vilken skada den spanska nationen kommer att lida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar