måndag 25 juni 2012

I väntans tider

Zerohedge skrev idag att en nergradering väntar spanska banker i dag efter stängning. Uppgift kommer från den spanska tidningen Expansion, en slags spansk Fiancial Times. Anledningen till att den dröjer är väl att berörda banker i detta nu ber för sina liv över telefon till New York.

Beslutet var kanske inte chockerande med tanke på att det handlar om samma banker som kom med tiggarmössan i hand till sitt insolventa finansdepartement, som i sin tur fick gå vidare med tiggarmössan.  Man kan inte be om 62 miljarder euro och förvänta sig att få behålla sin kreditstatus.

Kreditstatus och kreditstatus förresten, spanska banker har i princip varit utestängda från kreditmarknaden sedan i påskas, allt enligt Expansion., och även det är naturligt. Sitter man med upp emot 10% dåliga bostadslån mitt i en fortfarande kraschande bostadsmarknad har man ett mycket dåligt utgångsläge. I praktiken betyder nergraderingen ingenting för spanska bankers tillgång till krediter, man kan liksom inte få låna mindre pengar än noll.

Dock kan det mottas en hel del obehagliga "margin calls" i morgon runt om i Spanien, när befintliga borgenärer vill ha mer säkerheter för lånen. Det är väl rimligt att anta att det borde vara rätt ont om säkerheter efter två rundor LTRO på sammanlagt 1000 miljarder euro. Allt som inte satt fastspikat sitter väl på ECBs balansräkning tills vidare.

Man kan ju undra vad detta kommer göra för spanska bankers kapitalbehov, som man till den nätta kostnaden av två miljoner euro spikade till max 62 miljarder euro. Det borde ju behövas mer än så om nergraderingen försöker spegla verkligeheten och jag skulle tro att man når taket på 100 miljarder fortare än vad man egentligen hade tänkt sig. För att man skulle nå det och lite till var det nog ingen som inte trodde. Man tog höjd för marknadens skulle men det var nog mest en charad.

I Spanien finns det givetvis ingen självinsikt överhuvudtaget. Spekulerare "attackerar" Spanien och marknaden försöker göra sig rik på spanjorernas bekostnad låter det i spansk media, från vänster till höger på det politiska spektrat. Att man själva promenerade rakt in i det genom att med banker och politikers hjälp blåsa upp en surrealistiskt stor bostadsbubbla är inget man vill kännas vid. Politikerna och bankerna blåste upp den, inte medborgarna.

Hur det än är med den saken så kommer alla tre parterna få betala priset. Zapateros socialistregering fick betala förra året, bankerna i år medan medborgarna har lidit i fyra år och förmodligen kommer att få lida i många till.

Uppdatering: Nu kom rapporten, nästan två timmar efter att New York-börsen hade stängt. Skulle tippa på att det kohandlades in i det sista. 
Rapporten är en absolut katastrof för de flesta spanska banker utom ett par få,  till exempel Banco Santander. Detta på grund av något ljushuvud på banken kom ihåg detta med att inte lägga alla ägg i en korg. Rapporten bådar inte gott för framtiden då den i stort sett baserade sig på bankernas exponering mot kommersiella fastigheter, en tickande bomb i den snabbt försämrade spanska ekonomin. Det är inte en avlägsen gissning att alla kommer ha en sämre "rating" om ett år, i alla fall de som inte har blivit nationaliserade då. En annan tungt vägande faktor var den spanska statens kreditbetyg, då många banker har stark exponering mot staten. Förmodligen gjorde LTRO bara den situationen värre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar