De flesta av oss som är tveksamma till EU och ett tätare samarbete mellan staterna i unionen går med knytnäven hårt knuten i fickan. Förvisso finns det rörelser på båda politiska flankerna för den som är intresserad men de senaste åren har dessa inte direkt attraherat några mängder av människor. Ett undantag torde vara Sverigedemokraterna, även om det kanske inte är EU-motståndet som är det främsta dragplåstret i den rörelsen.
De EU-vänliga krafterna vilar dock inte på lagrarna, inte minst inom EU-administrationen. Det klart, de får ju betalt för att stärka sin egen makt. Nu cirkulerar det ett rykte i media att EUs främsta ledare, Mario Draghi, Jose Manuel Barroso, Herman "Wet Rag" van Rumphoy och Jean-Claude "When it becomes serious, you have to lie" Juncker har slagit sina huvuden ihop och författat ett 10-15 sidor långt dokument med riktlinjer för en framtida europeisk bankunion.
Naturligtvis är dokumentet en orgie i överstatlighet enligt de uppgifter som har läckt ut: en europeisk bankmyndighet, gemensam insättnignsgarati men det bästa av allt är ändå att man vill garantera demokrati om länderna väljer att ge upp suveränitet till förmån för EU. Givetvis bör allt vara genomfört inom ett år. Bråttom är det alltid i EU, Gud förbjude att folk får tid att tänka igenom vansinnigheterna.
Vår egen finansminister var givetvis inte heller sen på bollen utan försöker visa hög svansföring i media. Naturligtvis är detta bara snack från finansministerns sida. "Förslaget om en bankunion är ännu mycket vagt och Sverige måste veta betydligt mer innan man kan ha en ståndpunkt" hävdar han och det ska var underförstått att Sverige minsann kan komma att sätta sig på tvären. Givetvis kommer han med mycket små förbehåll att acceptera en bankunion så fort han kan hävda inför väljarna att förslaget är mer specificerat.
Vad som dock är intressant är hans krav på mer likviditet från ECB. 1000 miljarder LTRO räcker tydligen inte på långa vägar och man undrar ju om det han egentligen kräver är att ECB finansierar PIIGS-ländernas obligationköp. Redan på de här nivåerna finns det ju anledning att tro att ECB kommer att rulla LTRO-skulderna framför sig för evigt. Hur ser det ut när bankerna är skyldiga fem, tio, tjugo gånger så mycket?
Det är ju inte utan att man tänker på Weimar-republiken när man hör dessa eviga krav på likviditet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar