Läget i Spanien är mycket värre än vad folk tror

Spanien har anlitat oberoende konsulter för att utreda det spanska banksystemets kapitalbehov. Att det är Spanien, eller snarare Banco de España, den forna centralbanken, som har betalat för rapporten märks tydligt i resultatet.

Som bästa scenario anger konsultfirmorna Oliver Wyman och Roland Berger att det spanska banksystemet behöver mellan 16 och 25 miljarder euro, i värsta fall upp mot 62 miljarder euro. Naturligtvis kontrasterar detta skarpt mot de 100 miljarder som man hastigt och lustigt beslöt om på en telefonkonferens mellan de 17 euroländernas finansministrar. I realiteten borde man kanske tala om de sex som har något att komma med, för PIIGS-länderna, Cypern och de mindre euroländerna kan ingalunda rädda någon alls: Tyskland, Frankrike, Belgien, Österrike, Finland och Nederländerna bestämde att pytsa upp pengar för att rädda spanska banker.

Att skicka denna dubbeldos lugn till marknaden, först ett väl tilltaget räddningspaket och sedan ett konstaterat mindre behov, kostade den två miljoner euro i konsultavgifter enligt spansk media. Inte illa betalat för en uppgift som med allra största säkerhet kommer att visa sig lika tillförlitlig som vilken siffra siffra som helst, gripen rakt ur luften. Jag tänker osökt på de investerande aporna på Skansen...

Nu har SvD valt att dyka ner i realiteten bakom alla siffrorna och rubrikerna: "Spanien: Botten inte nådd". På gatan i Spanien är läget allt mer desperat. Detta har jag mången gången fått höra själv av vänner där nere. Jag vet att man är alltid ansvarig för sina egna handlingar och man kan aldrig skylla på någon annan.

Men det gäller även banker. Inte bara har bankerna varit med och finansierat monstruösa projekt som Seseña, man har även gjort det i liten skala. Jag vet fall i Spanien där arbetare har lånat miljonbelopp (i svenska kronor) för att köpa osäljbara fuskbyggen för att bosätta sig tio mil från sin arbetsplats. Att bensinkostnaden slukar 25% av hushållets inkomster borde få en normalt funtad banktjänsteman att reagera men inte i fastighetsboomens Spanien. Fartblind är bara förnamnet.

Men nu sitter spanska banker där med sina dåliga lån, en del av lånestocken som näppeligen lär minska de närmaste åren i takt med att allt fler blir arbetslösa. Inte heller lär värdena öka på den spanska bostadsmarknaden utan tvärtom: i takt med att spanska banker desperat försöker sälja av sina enorma innehav av tomma bostäder så sjunker priserna ännu mer.

Men problemen slutar inte där. Det pågår i det tysta en "bank run"i södra Europa, möjligtvis är det egentligen det som har framkallat kapitalbehoven hos spanska banker. SvD krönikör Per Lindvall skrev för tre veckor sedan: "Under första kvartalet plockades knappt 100 miljarder euro, motsvarande en knapp tiondel av landets BNP ut ur de spanska bankerna. Det finns inget som talar för att denna trend har brutits under det andra kvartalet utan snarare lär den ha accelererat."

100 miljarder euro, var känner jag igen den siffran ifrån? Faktum är att spanjorerna har insett att bankerna inte är våra vänner och har börjat ta kontroll över sina besparingar. Faktum är att bankbok är fortfarande väldigt populärt i Spanien, särskilt efter en lång rad skandaler med alternativa investeringar med Forum Filatelico (länk endast på spanska dessvärre) som värsta exempel.

Undrar när den svenska bankanstormningen börjar och vart pengarna tar vägen? Aktiemarknaden dräneras på kapital i långsam takt men det verkar vara till förmån för bankboken. Att investera i fastigheter är svårt i bubblans Sverige, då priserna är minst sagt sinnessjuka. Guld och silver är i en fallande trend. Svensken är något av Europas mest kontanthatande medborgare.

Allt detta taget med i beräkningen tror jag fortfarande på reala tillgångar. Kan du ta på det är det bra, är det en siffra på en skärm ska du vara lite mer orolig.