tisdag 4 september 2012

Spanien-Sista ronden?

Stackars Mariano Rajoy, Spaniens premiärminister. Han har fått backa på samtliga sina vallöften och tvingats införa ett av Europas hårdaste åtstramningspaket. Som om inte det räckte så har allt som kunde gå fel gått fel. Bankernas situation är sämre än väntat, arbetslösheten fortsätter att stiga och kapitalflykten har lagt i en mycket hög växel. Det massiva uttaget av pengar ur spanska banker, med krisande Bankia i täten, har lett till att bankerna inte längre kan vara solidariska med staten och köpa statspapper för att hålla ner räntan. Nej, nu säljer man istället i syfte att ta in kapital i takt med att spanorerna drar öronen åt sig och överger bankboken som sparform. Madrassen kan i alla fall inte gå i konkurs.

Åtstramningspaketet är en intressant historia då det uppvisar ett starkt avståndstagande från skolboks-keynesianism, till exempel så har man höjt momsen på nästan allt. Att blöjor och skolböcker gick från 8% till 21% moms är något som oppositionen utnyttjat flitigt och faktum är att de har en poäng. Hur många småföretagare som kommer sälla sig till den stora massan arbetslösa vet inte än men det är rimligt att anta att de kommer att bli många. Konsumtion av tjänster är generellt något av en lyx och bland de första saker man drar in på om privatekonomin kärvar. När regeringen i ett sådant här prekärt läge göra dessa ganska mycket dyrare är att binda ris till egen rygg. Det är väl inte helt osannolikt att den svarta delen av ekonomin får en skjuts av det heller. Man har dock behållit momssatserna för nybyggda hus, förmodligen ett desperat försök att hjälpa bankerna att bli av min sina enorma innehav av osålda bostäder. För befintliga fastighetsägare har taxeringsvärdena dock höjts, i vissa fall med 100%.
Att man samtidigt som momshöjningen träder i kraft är tvungna att ge Bankia ett förskott på räddningspaketet' kan inte ha inte ha förbättrat Rajoys chanser till återval. Det måste svida hos de föräldrar som betalat 13% mer för barnens böcker inför skolstarten att samtidigt behöva läsa i pressen att Bankia fått 4,5 miljarder euro. Inte för att regeringen hade mycket till val, andelen "dåliga lån" i banken är över 10% och spararna tömmer sina konton. Det var bara att ta skeden i vacker mun och pytsa ut pengarna. Men som om inte det räckte så kommer de autonoma regionerna en efter en och tigger om stöd: Valencia, Murcia, Katalonien och nu Andalusien. Undra hur långt tid det tar innan resterande 13 regioner kommer med samma begäran? Eller har de kanske insett att man är sent ute och att det helt enkelt inte går att rädda alla regioner, nästan hela banksystemet och staten själv. Den som tigger först, tigger bäst.

Ja, han har det inte lätt, Rajoy, men det stannar inte där. Både Galicien och Baskien ska ha regionalval i höst och att det sittande regeringspartiet Partido Popular kommer få det svårt att charma väljarna är nog ingen avlägsen gissning. Frågan är om det är någon som helst betydelse. Spanien kommer gå Greklands väg under vintern och vem som har folkets stöd är av mindre betydelse.

Att man inte redan är där är nog bara ett resultat av spansk stolthet: man vill inte be om den hjälp som man behöver men som kommer att förvandla Spanien till Bryssels vasall-stat.

2 kommentarer:

  1. Märkligt med allt gnällande om Spaniens ekonomi.Jag talade nyss med min syster som bott mer än 50 år i Spanien.Det märks inte någon ekonomisk kris i Spanien.Resturangerna är fulla och folk lever som tidigare.Det är full comers i livsmedelsaffärerna med fulla matkorgar. En
    medelsvensson i Sverige skulle smälla av om han såg en spanjors matkorg. Vi är fortfarande fattiga gentemot spanjorerna. Är kritisk mot allt som skrivs.

    SvaraRadera
  2. Jag vet givetvis inte var din syster bor i landet eller i vilket socialt skikt hon tillhör men jag kan försäkra dig om att krisen i allra högsta grad är verklig. Hon kanske bara ser de som inte är värst drabbade? De som sitter hemma och äter boquerones och torrt bröd till kvällsmat syns liksom inte...

    Sen kan man tycka vad man vill om anekdotiska bevis, i mångt och mycket bygger min egen uppfattning på sådana även om de är försthandsuppgifter. Vad man däremot inte kan bortförklara är siffror och fakta. 25% av arbetsföra spanjorer är utan jobb, bland ungdomar är det 50%. Fastighetspriserna har kollapsat och med det bankernas balansräkningar, se Bankias siffror ovan. Spanjorerna har totalt tappat förtroendet för bankväsendet, något som märks i uttagsanstormningen. Trots skattehöjningar och åtstramningspaket får inte regeringen budgeten i balans.

    Det var ett axplock, det finns väsentligt mer siffror som talar för att Spanien står vid avgrundens rand. Att din syster sedan ser spanjorer som bränner sina sista pengar på ett krogbesök för att döva vardagens ångest ändrar inte på verkligheten.

    SvaraRadera